Ord från förr - min diagnos
Torsdag - min diagnos
Kategori: Vardag
Det är ett år sedan jag fick en ny medicin som heter Abilify. Från början fick jag medicinen för att den skulle stabilisera mina svängningar eftersom att dom trodde att jag hade bipolär sjukdom typ 1.
Jag började med medicinen och i början hände det absolut ingenting. Inte mer än att jag kände mig darrig, yr, hög, och som om jag var full och verkligheten inte fanns typ. Det var som om jag hade funnits bakom en vägg av glas eller plast och plötsligt slungades förbi den där väggen. Jag såg allt klarare, jag hörde allting tydligare. Efter ett par veckor på den nya medicinen så insåg jag att allting hade blivit tyst. Det låter konstigt och jag kan inte förklara det bättre än att jag insåg att jag hade hört saker dom jag inte hade förstått att jag hörde. Jag hade haft en konstant brusande och pipande, varvat med mumlande och fnissande i mitt huvud. Och allt detta försvann plötsligt.
Jag kunde lyssna på musik och njuta av det utan att tycka att det var störande. Jag kunde lyssna på människor när dom pratade utan att störa mig på deras röster eller störa mig på annat som lät. Jag kunde åka buss, tåg och bil utan att ljuden skar in i huvudet på mig.
Ungefär samtidigt så började jag kunna tänka klart. Vad jag ville i livet, vad jag inte ville. Hur jag kände, hur jag inte kände. Vad som var destruktivt och vad som inte var det. Det var en konstig känsla. Det var som om jag fick en helt ny medellinje i måendet att utgå ifrån. Som om linjen hoppade upp flera steg. Istället för att alltid befinna mig precis under ytan eller precis ovanför den så var jag flera centimeter över ytan helt plötsligt och kunde utgå därifrån.
När jag kom tillbaka till psykiatrin och berättade detta, att ljuden hade tystnat så tittade två läkare på mig, rynkade lite på pannan och förklarade att dom skulle ändra min diagnos.
Efter mycket mer prat och screenings och tester så ändrades min diagnos från bipolär sjukdom typ 1 till Schizoaffektiv Sjukdom depressiv typ.
Såhär står det i första stycket om schizoaffektiv sjukdom på Wikipedia;
Schizoaffektivt syndrom är en psykiatriskdiagnos för en grupp psykiska störningar, som uppvisar drag av såväl schizofreni som affektiva störning och vilka uppkommer episodiskt. Störningarna kan vara mer maniska eller depressiva beroende på typ.[1]Schizoaffektivt syndrom karakteriseras av maniska episoder eller upprepade depressioner kombinerat med psykotiska episoder utan depression eller mani. Psykotiska symtom inkluderar hallucinationer, vanföreställningar och desorganiserat tal. Vanligen ses schizoaffektivt syndrom som ett schizofreniliknande tillstånd.
Notering från augusti 2020.
Notera att detta är skrivet år 2017.
Efter att ha gått till psykosmottagningen i ca 3 år misstänker läkarna att jag inte alls har en psykossjukdom utan att jag istället får dessa overklighetskänslor, syn/hörselhallucinoser och andra symptom på grund av komplex PTSD med dissociativa symptom.
(Utöver min misstänkta bipolära sjukdom typ 1).
Enkelt förklarat betyder det typ att eftersom att mitt sätt att "hantera" svåra saker (t.ex trauman) är att dissociera* och att hjärnan gör detta även vid saker eller hänselser som påminner om tidigare trauman.
Exempel: Jag blir superstressad i en situation som visar sig påminna om ett tidiagre trauma. Det kan då hända att jag börjar se insekter som kryper över golvet, eller att väggarna börjar gunga eller bukta in osv. I praktiken är det hjärnan som blir stressad för att försöka undvika situationen som påminner om traumat och alla signaler blir förvirrade och fuckar ur. Hjärnan blir förvirrad = jag ser saker som inte finns och blir livrädd.
*dissociation betyder att man avskrämar sig mentalt från det som sker. Vanliga sätt att dissociera är till exempel att man upplever att man befinner sig utanför sin egen kropp eller ser sig själv göra något men det känns inte som om det är en själv som gör det.
